TunntarmenNyckelord: ileus bukspott gallsalter galla enzymer tolvfingertarmen
Den viktigaste nedbrytningen och upptaget av näringsämnen sker i tunntarmen, ileus.
Tunntarmens stora yta är specialiserad för matsmältning. Den utgörs av ca sex meter rör med en veckad slemhinna, som gör att ytan blir ungefär tre gånger större än om den skulle vara helt slät. Ytan är försedd med tarmludd, millimeterstora utbuktningar med blodkärl och lymfkärl som ökar tarmytan ytterligare tio gångar.
Varje tarmcell har borstliknande utskott som är 0,001 millimeter långa och som ytterligare starkt ökar ytan. Den samlade arealen av tunntarmens slemhinna är omkring 250 kvadratmeter!
Slemhinnan avger olika matsmältningsenzymer: trypsin, som sönderdelar proteiner i korta kedjor av aminosyror (peptider), och aminopeptidaser som spjälkar dessa i aminosyror. Andra enzymer bryter ner långa kolhydratmolekyler som glykogen och stärkelse till glukos och andra enkla sockerarter.
Större delen av enzymerna tillförs med bukspottet från bukspottkörteln, som mynnar i tolvfingertarmen. Bukspottet innehåller en lång rad enzymer, bl a trypsin, chymotrypsin och amylas, vilka angriper kolhydrater och proteiner i maten. Där finns också enzymer som spjälkar fetter. En stor del av kosten innehåller triglycerider som spjälkas helt i glycerol och tre fettsyror, eller bara till en monoglycerid och två fettsyror.
Aminosyrorna ur proteinerna och de enkla sockerarterna ur kolhydraterna går genom tarmväggen till blodet som för dem till levern. Fetterna – glycerol, monoglycerider och fettsyror – transporteras genom tarmväggen tillsammans med gallsalterna och samlas i tarmceller. Där förenas de med proteiner till runda mikrosfärer som går till lymfkärlen, där dessa fettpaket transporteras till den stora lymfgången som mynnar i en halsblodåder.
|
