Mun och svalgNyckelord: Munnen och svalgets bidrag till matsmältningen är relativt litet, men ändå betydelsefullt.
Genom att tugga maten så finfördelas den tillräckligt för att magsyran lätt skall kunna bearbeta den samt för att stora bitar inte skall ställa till med besvär senare i matsmältningsorganen. Dessutom får vi en god chans att identifiera t.ex. benbitar och annat som man bör undvika helt.
I munnens saliv finns ett enzym, nämligen amylas. Amylaset påbörjar nedbrytningen av sockerkedjor (kolhydrater) redan i munnen, men så snart maten kommer ner i den sura miljön i magsäcken så upphör den genast.
Tänkbart är att detta var en av de metoder som människan ursprungligen använde för att kunna identifiera mat med snabb energi. Numera är denna egenskap tämligen oviktig för de allra flesta, eftersom den tillgängliga mängden energi i maten är mer än tillräcklig.
I övergången mellan matstrupen och magsäcken finns övre magmunnen, en ringformad muskel. Den skall förhindra att magsäckens innehåll med den oerhört sura magsaften (pH 1,5 - 2) kommer upp i matstrupen och fräter på dess vävnader.
|
